En handbok i konsten att leva

Ja så heter boken jag nyss bläddrat lite i, en bok där man intervjuar Dalai Lama om konsten att leva när det är allt förutom lätt.

Idag har varit en bra dag. Hade endast lite smärta i morse, men ingen alls under dagen. Så jag & Lo, samt pappa Jonathan (som har sin sista vecka semester just nu) gick upp till Öppna Förskolan och deltog i sångsamlingen med ett stort gäng andra mammor och pappor, ja och så var ju min vän Edit och hennes 10 Månaders son (+ pappan) där också, så kunde inte bli bättre liksom. Men efter ett tag där märkte vi dock att Lo inte riktigt var sig själv, hon var nära att bryta ihop över det minsta som gick fel, och så blev hon fruktansvärt rädd för vissa ramsor och sånger, tillslut kändes hon också ganska varm. Men inte så konstigt då hon igår fick sin 1års vaccination, då finns ju chansen att man blir hängig och febrig. Lo har tidigare också reagerat på vaccinationerna. Det slog till igår kväll och försvan sedan, men kom tillbaka mot eftermiddagen idag, och nu vid kvällstid var hon riktigt hängig och febrig ♥


Jag då. Jo som sagt, en bra dag. En smärtfri dag som jag kunnat uppskatta till max med min familj. Men nu till kvällen efter att jag kissat kom smärtan tillbaka och det har hållit i sig i snart 5 timmar. Just nu känns det bättre, men svider fortfarande väldigt mycket. Från klockan 20-22 satt jag inne i duschen, på golvet och väntade ut den värsta smärtan medan varmvattnet forsade ner på mig. 2 värktabletter, de starkaste tog jag, men kände fortfarande ingen skilland utan blev bara lite avtrubbad. Sen från 22 tiden fram till för ett tag sedan har jag suttit ute på balkongen och försökt att andas lite frisk luft. Mina tänder, ja de borstade jag redan efter middagen där vid sju, jag var då redo för sängen, men tji fick jag som nu fortfarande är uppe och väntar förgäves på att snart också få göra min familj sällskap i drömmarnas land.

Det sägs ju att "det som inte krossar mig, gör mig starkare"

Ps: Idag skulle min gynekolog/läkarna på Danderyds Sjukhus ha ringt, men jag antar att provsvaren mina inte var klara. Så väntar ivrigt på att de ska ringa mig i morgon, jag undrar verkligen vad de kommer att visa. Men ja, jag har nu i alla fall "klipp kort" på DS. Det är ju något, en stammis som jag ska ju knappast behöva betala på ett tag..

En liten uppdatering i byrålåda

Det är ju snart hennes födelsedag, så man vill ju egentligen inte köpa en massa till henne utifall att folk har köpt kläder. Men jag var ifall faktiskt tvungen att köpa lite nytt till henne, tex Höstjacka och 2 par tjocka byxor samt långärmade tröjor, och ja fler strumpor med halkskydd. Ett par mockasiner fick följa med hem också (dock upptäckte jag till min stora irritation att det var riktigt läder)..

Höstjackan var Lo så fin i!

Tjock fleece jacka

Mjukis byxor

Mönstrad långärmad tröja
( jag är inte mycket för färgen gul, men denna var bara

ett måste. På killavdelningen kan man verkligen fynda!)

Väckarklockan står på 05:30

Lite tidigare än när vi annars brukar vakna. Men. Imorgon bitti har vi tid på Danderyds sjukhus så det blir till att åka hemifrån tidigt. Man får ju räkna med 1 timma i rusningstrafik. Jag har akuttid med en barnmorska som min läkare gett numret till. Skönt att man fick tid så snabbt. Hon kommer ta en massa prover på mig och sen skriver hon förhoppningsvis ut mer medicin. Smärtan kommer och går hela tiden, men när den är som värst så är det bara rent sagt olidligt jobbigt! Det finns inget jag kan göra liksom än att i princip vänta ut den. Citadon funkar, men jag känner mig helt drogad och borta i huvudet. Läskigt borta. Sen ska man helst inte amma med den medicinen heller. Just nu har jag ont och man kan beskriva smärtan som svidande, stickande, brännande, ja som att ens vagina (ursäkta ordet) brinner! Det är fruktansvärt. Känns som en väldigt svår urinvägs infektion. Kan ni tänka er att gå omkring och känna så i perioder. Ibland långa perioder, typ utan stopp.

Hela Sommaren har varit toppen, so far. Ja alltså, inga som helst gynekologiska problem. Det var bara någon enstaka dag eller två som jag hade lite känningar på smärta. Men annars så, ingen smärta. Och nu kommer det tillbaka, 1 vecka precis efter att jag var på Danderyds Sjukhus och talade med min nya läkare om att det just nu är en bra period och att jag varit smärtfri ett bra tag. Super skönt konstaterade vi båda, men ja när man talar om trollen så ska det självfallet inträffa igen. Bra att jag i alla fall fått en akut barnmorska. Detta kommer också precis lagom till att vi i morgon åker iväg till Härjedalen. 7 timmars bilåkande dit. Ja så lång tid kommer vi spendera i en bil. Det kan bli mysigt, en härlig roadtripp som jag älskar! Men kan också bli 7 helvetes timmar i smärta instängd i en bil. Kanske ska proppa i mig en massa smärtstillande, och citadon, hoppas på att man somnar och sover hela bilfärden. Men vem ska då ta hand om Lo? Jo just det, jag. Jag ska ju ta hand om Lo, även om jag mår så här dåligt, trots att jag lider, nära att bryta ihop och bara gallskrika rakt ut. Ja jag. Jonathan kör bilen. Så. Jag. Det är inte lätt, man måste försöka att bita ihop så gott det går. Jobbigt.


Ibland kan jag inte sluta undra om jag gjorde något väldigt dumt i mitt förra liv?

Guldkorn

Trots en grå mulen och allmänt deppig dag så sken dagen upp trots allt. Ja inte så konstigt kanske med världens bästa dotter vid min sida. Hon får mig alltid att skratta när jag behöver det som mest och det värmer så där riktigt härligt i mammahjärtat mitt. Älskade Lo, tänk att vi känt varandra i snart 1 år, vilken fantastiskt spännande resa det har varit. Det här med föräldraskap, ja att få barn är inget likt. Barn är livets guldkorn!

Ja trots en asfaltsliknande himmel och lite duggregn av och till så gick vi ut på vår innergård och grävde runt i sandlådan. Lo var precis överallt, vilket inte är speciellt likt henne, ja alltså inte utomhus i alla fall. Lo har tidigare inte varit förtjust att varken krypa omkring i sandlådan eller på gräset. Men nu så, nu fanns det inget stopp på henne! Hon kröp omkring i hela sandlådan, och in och ut ur den. Ja man fick verkligen hålla ett vaksamt öga på lilla Lodjuret! Vi hade det så himla mysigt där i sandlådan och för en stund glömde jag smärtan, yrseln, ja allt det där. Jag hade till och med en termos med kaffe med ut och satt ett tag på en stor blommig filt jag kastat ut över gräset. Riktigt härligt..

Efter 2 timmar var hela sandlådan i

princip täckt utav små söta kaniner

Lo byggde sin första sandkaka ♥
(med lite hjälp från mamma såklart)

Fan

Jag har så ont. Så ont, så ont. Hoppas det lägger sig snart då man har sprutat in en receptbelagd bedövningskräm i slidan och svalt ett gigantiskt piller. Tack gode gud för att Apoteket vid T-centralen har öppet 24/7 och för min pojkvän som åkte dit och hämtade ut mina mediciner sent i kväll. Ska ringa till Danderyds sjukhus och min gynekolog dr där i morgon, och berätta att besvären är tillbaka. Jag var ju där i Tisdags som var (hade väntat på den gynekologiska utredningen i närmare 8 Månader!) och fick träffa min dr som undersökte mig och sen diskuterade vi att jag skulle höra av min när mina besvär uppenbarar sig igen så att de kan ta prover just då. Jag fick ett akut telefon nummer till en barnmorska som ska kunna träffa en inom 2-3 dagar för undersökning och prover. Men den lappen, den remissen, det telefon numret år våran tvättmaskin upp. Typiskt mig som är så klumpig, men jag får hoppas på att man får tag på min dr redan i morgon om jag ringer eller någon som kan lämna henne ett meddelande åt mig. Får hålla tummarna.

När man känner så här, då är livslusten ytepyteliten. Man känner för att bara ge upp ärligt talat. 4 år snart, så länge har jag haft så här av och till i perioder. Det är inte lätt. Man känner sig liksom så hjälplös och ynklig i smärtan, och nu när man ska kunna ta hand om Lo också. Det är jobbigt, som ikväll när jag skulle natta henne och det sved, och gjorde så ont att jag var nära att brista. Men jag höll ut, det gjorde jag. Livet är inte rättvist. Nej.

Ändrade planer

Nu skulle vi egentligen suttit i bilen påväg till Muskö, till pojkvännens mormor & morfar. Men det blev tyvärr ändrade planer när virriga jag insåg att jag har en efterlängtad till på Danderyds Gyn i morgon (8 Månaders vänta på att få tid där, för att utreda mina problem) bitti. Så vi får åka direkt efter vi varit på sjukhuset istället. Så blir eventuellt 1 dag mindre där på Muskö (beror på väder och vind då också) liksom. Men det räcker nog med ca 3 dagar där. Det är det, på Fredag har jag/vi i våran gamla föräldragrupp styrt upp träff som jag så gärna vill gå på. Det var ju 2-3 månader sedan man såg dem sist och bebisarna våra har ju blivit så himla mycket större. Så kul att se allas utveckling, och att träffa de super fina mammorna (vi har haft tur med våran föräldragrupp) ju. I Höst ska vi mammor också starta en bokklubb, så nu är man inskriven som studerande. En av de andra kvinnorna har mera koll, men detta är gratis och man får endast böcker som handlar om barn & föräldraskap (böcker som finns ute i bokhandlarna) som man ska läsa och sedan diskutera hemma hos någon utav oss föräldrar, böckerna får man sedan behålla, det enda man ska göra är att tillsammans med de andra sedan skriva en liten artikel om vad vi tyckte. Ska bli kul, fast ibland undrar jag hur tusan man ska hinna att läsa böcker med en liten sprallig Lo. För när hon väl sover ja då är jag antingen för trött för att sova eller så sover jag också haha. I alla fall, nog om det för nu sover Lo lunch och jag ska passa på att vila lite själv..

Lodjuret hjälper mamma & pappa att packa resväskan ♥

Dagens frukost

Smaskens