Guldkorn

Trots en grå mulen och allmänt deppig dag så sken dagen upp trots allt. Ja inte så konstigt kanske med världens bästa dotter vid min sida. Hon får mig alltid att skratta när jag behöver det som mest och det värmer så där riktigt härligt i mammahjärtat mitt. Älskade Lo, tänk att vi känt varandra i snart 1 år, vilken fantastiskt spännande resa det har varit. Det här med föräldraskap, ja att få barn är inget likt. Barn är livets guldkorn!

Ja trots en asfaltsliknande himmel och lite duggregn av och till så gick vi ut på vår innergård och grävde runt i sandlådan. Lo var precis överallt, vilket inte är speciellt likt henne, ja alltså inte utomhus i alla fall. Lo har tidigare inte varit förtjust att varken krypa omkring i sandlådan eller på gräset. Men nu så, nu fanns det inget stopp på henne! Hon kröp omkring i hela sandlådan, och in och ut ur den. Ja man fick verkligen hålla ett vaksamt öga på lilla Lodjuret! Vi hade det så himla mysigt där i sandlådan och för en stund glömde jag smärtan, yrseln, ja allt det där. Jag hade till och med en termos med kaffe med ut och satt ett tag på en stor blommig filt jag kastat ut över gräset. Riktigt härligt..

Efter 2 timmar var hela sandlådan i

princip täckt utav små söta kaniner

Lo byggde sin första sandkaka ♥
(med lite hjälp från mamma såklart)