Det här med hälsa. Ja rättare sagt vikten. Tänk att man varit så destruktiv mot sin egen kropp, den enda kropp man kommer att ha livet ut. Det är förfärligt! Så till min alldeles matta kropp som lider av världens träningsvärk och som efter dessa 4 år har gått upp 40 kg (20 kg av, 20 kg kvar) och känner sig tung och besvärlig säger jag - förlåt!
Ska försöka tänka lite mer på hela paketet så att säga. Kropp & själ människor. Kropp och själ! Men när man tänker tillbaka så är det inte konstigt om jag självskadat min stackars kropp, när ibland minnena tar över och när man har all denna energi i kroppen som man inte riktigt vet vart man ska göra av så kan man nog ibland gå helt i motsatt riktning om någon vet vad jag menar. För visst vill man inte bara se bra ut utan också må bra på insidan, och för mig är det så svårt att ha en harmonisk balans på något sätt. Alltid allt eller inget. Ätit onyttigt har jag knappt gjort, dock mat vid fel tidpunkter, stilla sittandes, sjukskriven med ett ny opererat knä, blivit arbetslös och sen gravid och tyngre. Själv känslan min har tagit rejält med stryk, jag känner mig värdelös och ful vissa dagar. Spegeln försöker jag dock inte att undvika, för det var så min ätstörning förut började. Dagarna man gömde mat i garderoben, men som enligt min mamma inte är så konstigt med dagens ungdomar nuförtiden (!?) liksom. Jaja, ni förstår min poäng..eller inte. Nu ska jag i alla fall slänga i hop (jag vet, en super sen middag bestående av bulgur) lite mat och sedan blir det till att tända ljus och läsa lite i en bok (handlar om uppfostrings metoder som gått fel typ), 3 kapitel till nästa bokklubbsmöte (ja ni hör ju hur gamamal man gått och blivit haha)..
I morgon bitti blir det en långpromenad med en vän och hennes dotter..
0 kommentarer:
Skicka en kommentar