Tänk vilken skillnad ett år kan göra

Rutinultraljudet på Karolinska 6 April 2010 ♥

..och 6 April 2011. Precis ett år senare så har vi henne här! En pigg & kry 7 månaders bebis. Tänk att det var just hon som man gick och bar omkring på, och varje gång hon sparkade så undrade man ju så innerligt vem det var man väntade på. Och om det var en hon eller en han. Ja tiden gick, Vår och Sommar försvann snabbare än vad man först trodde. Dock kändes den sista månaden som en hel evighet som de flesta säger. Man gick ju bara och väntade på att Sommaren skulle ta slut någon gång. Aldrig någonsin har man önskat så mycket att Sommaren skulle vara över. Längtan var så himla stor och stark. Ja tänk vilken skillnad ett år kan göra, det är faktiskt ärligt talat magiskt! Att få barn är det största som man går igenom, det är en liten person som alltid kommer att finnas i ens liv. Hela livet. Ett litet pyre som man ska vårda och älska livet ut. Som man kommer uppfostra till en vuxen människa. Och oj vilken kärlek man känner till sitt barn, det är en mäktig kärlek. Man gör allt för att skydda sin bebis, allt som man känner är det bästa för sitt barn. Oavsett folks åsikter eller uppfostrings-råd så gör man ju exakt som man själv känner är det bästa för just sitt barn. Det är första gången i livet som jag vågar stå upp för mina åsikter och vågar säga till om jag tycker något är fel. Jag vill att Lo ska ha en stark förebild som mamma. Och att hon ska lära sig att man aldrig ska vara rädd för att säga vad man känner och tycker..

♥

Här är några saker som jag är väldigt noga med. Som vissa tycker bara är larvigt, men som jag tycker är viktigt! Jag har starka åsikter om hur jag tycker det ska vara. Men vad andra gör är andras val och inget jag någonsin dömer dem för. Alla gör det dom tycker är rätt för just sitt barn. Alla är vi annorlunda. Här är några saker som jag brinner starkt för..

* Ingen burkmat någonsin. Så gör egen pure till Lo. Nu har jag nästan också slutat att frysa in mina puréer, utan vill att Lo ska äta sin mat så färsk som det bara går. Helst varje dag. Dock hinns det ju inte alltid med varje dag tyvärr, om man har andra saker inplanerade.

* Inget tv tittande. Så tvn är avstängd här hemma varje dag. Tvn sätts endast på om hon sover.

(för 2 veckor sedan när jag hade så ont så fick hon dock se ca 5 minuter på något barnprogram anpassat för bebisar på tvn medan jag knaprade i mig smärtstillande. och jädrans vilket dåligt samvete jag fick!)

* Bara spela viss musik. Vissa radiokanaler funkar, andra inte. Och inte för högt eller upp stressande heller.

* Det här med att folk vill hålla henne. Om det är mycket folk, och lite livad stämning får ingen hålla henne. Inte ens min mamma eller de närmaste vänner. Förut fick ju ingen hålla henne, knappt. Mina släktingar, kusiner får tex ej hålla i Lo. Av mina vänner har bara de 4 närmaste fått hålla i henne. Men nu så är hon äldre och man märker att det går mycket bättre i alla fall. Sen får ju självfallet ingen jag nyss träffat hålla i henne, eller någon Lo knappt sett. Känns bara inte bra i mitt mammahjärta om jag ska vara ärlig.

(men ja det har hänt 2 gånger, och jag har blivit förvånad de 2-3 gångerna hur avslappnad både jag & Lo har känt oss när någon som jag inte känner så bra hållit i henne. Tex en kompis kompis.)

* Nu har ju vi himlans tur med Lo som sovit i sin egen säng sedan 1 månads ålder, och som alltid sover runt kl 18-19 - till kl 07-09 utan att vakna, inte ens för att ammas. Men jag förstår inte de personer som har denna skrik metod till sina bebisar, det är inte så att det funkar något vidare om jag får säga så. Men de måste lära att självtrösta. Det ända dom lär sig är att mamma eller pappa inte kommer när de mår dåligt och är oroliga, och att de tillslut somnar är att de kanske har skrikit sig till sömns alldeles matta. Usch & fy..