I mitt huvud just nu

Jag tänker, så jag tänker, så jag tänker (som svarta kaninen säger i boken Den Vita Och Den Svarta Kaninen). På vänner, och vad som definierar en riktig vänskap. Det betyder verkligen allt, att man kan säga vad man än tänker på, hur det än må uppfattas, och hur oense man än lär bli, så kan man bara vara enade om att man inte alltid håller med varandra i precis allt. Jag har några få vänner, eller kanske till och med bara en som jag verkligen kan vara mig själv med. Alltså, som jag vågar säga allt jag än må tänka på utan att det tas på fel sätt eller att någon blir upprörd. Som man kan vara 100 % avslappnad med utan att känna sig osocial eller tråkig. Som tar mig som den jag är, Emma. Ja det är inget man ska ta för givet, vänner. Som min mamma alltid brukade säga till mig när jag var yngre, det är bättre att ha några få riktiga vänner som alltid kommer finnas där, en massvis med "vänner" som kommer och går när det dom själva passar. Sedan jag fick min dotter, min Lo, så har jag verkligen känt att jag vill föregå med bra exempel. Visa henne att man endast ska omge sig med personer som förgyller ens vardag, och som av hela sitt hjärta verkligen bryr sig. Oavsett. Jag vägrar nu att omge mig med personer som jag mår dåligt av eller som på något sätt inte kan ta mig som den jag är,en ärlig, genuin och omtänksam människa. Förr har jag varit för snäll (om man nu kan vara det) och inte riktigt vågat säga ifrån, inte velat starta en hetsig diskussion för att "bara" jag inte håller med. Jag har tidigare alltid bara varit där, oavsett om jag känt mig bekväm eller ej. Och det är något jag vägrar att göra nu, omge mig med folk som bara själ energi och välmående. Det är inte okej, aldrig.

Här är min bästa vän. Vi har känt varandra i ett par år nu, och det har verkligen varit ett par spännande och händelserika år. Från ett fart fyllt liv som präglades av sena nätter och ett sjuhelsike festade, tidiga morgnar och långa tradiga men skojiga dagar på lagret. Från singellivet och en hel del dejter, hjärteont och jobbiga stunder. Och sedan till det mest oväntade och mest underbara, barn. Vi blev någons mamma. Vi fick en familj. Ja vi har delat både bra och dåliga stunder. Mestadels bra. Vi har många minnen tillsammans, som jag hoppas mig komma ihåg även när jag är gammal och senil. Och jag hoppas att vår vänskap fortsätter växa & gro som den har gjort. Vi har nog ett riktigt äventyr framför oss!

Bjuder på ett fåtal (finns så många foton. dock ligger

nästan alla foton på min gamla lap top liksom) foton..

En nybliven mamma & en nykläckt son ♥

Första promenaden med Tova & Elliot

(Förra Vintern och nästan precis 1 år sedan)

Sommaren 2010
En varm duo

Höst 2010

Första gången Tova höll min Lo i sin famn ♥

Vi med våra små underverk