Ljuva September: Julfirandet hemma hos pappan min

Lite kortfattat om i kväll, då vi har varit hemma hos pappan min & hans flickvän på julfirande. Vi tog oss dit ganska snabbt med bussen hemifrån oss som förvånansvärt inte tog längre tid än 20 minuter. Väl framme och inne i värmen så hälsades vi välkomna med varm glögg och pepparkakor. Själv drack jag mestadels av den alkoholfria barnglöggen och tuggade i mig massvis med nötter och russin i stället för pepparkakor (då Lo verkar ha mjölk allergi ,och jag då är tvungen att avstå från alla mejeri produkter) liksom. Efter ett tag kom ett helt gäng innanför dörren, min stora syster och hennes 2 barn, pappas flickväns 2 barn på 25+ och deras partners. Vi alla samlandes först inne i vardagsrummet och drack självfallet mera glögg innan vi alla började bygga ihop pepparkakshus för att (ett hus per familj) dekorera. Jag överlät pepparkakshus byggandet till pappa Jonathan då jag vägrade lämna ifrån min Lo, men fick sedan i alla fall lite tid till att kleta med glasyren jag också. Sen blev det middag, och det innebar massvis med tonfisk sallad för min del. Helt plötsligt var klockan över 7 och det var typ sängdags för Lo, så vi begav oss hem, och skönt det för Lo har inte vart sig själv idag då hon har spytt stup i kvarten och flera gånger varit nära att kvävas av sina egna spyor (så jävla obehagligt!) samt hostat jätte konstigt. Men undertiden vi var hemma hos min pappa spydde hon aldrig, men hostade och satte maten i halsen när jag ammade henne. Om hon mår som idag i morgon så ringer jag sjukhus upplysningen på direkten, annars blir det till att boka tid omgående till Bvc nu i veckan! Jag och pappa Jonathan får verkligen ont i hjärtat av att se henne allt annat än lycklig, glad och välmående! Just nu ligger både pappa & Lo och sover, men titt som tätt så springer vi fram till hennes spjälsängen och kollar till henne när hon gör konstiga kräk ljud..

Ps: Alla ni som tror att det är en rättighet att få hålla Lo kan ju börja tänka om! Kalla mig överbeskyddande, jag bryr mig inte. Min största prioritering är Lo och hennes välmående. Som hennes mamma och ena föräldern, så har jag rätt i att få säga exakt hur jag känner, och vill ha det. Det är en konst det där i att kunna säga ifrån och verkligen få folk att förstå. Ett nej är ett nej, inte ett ja!

Några saker som har gjort mig ruskigt irriterad sista tiden..

1) folk som plockar upp henne utan att fråga

2) folk som får hålla henne men ger henne till någon annan, utan att fråga

3) folk som inte vill ge tillbaka henne när hon är upprörd och ledsen, utan vill försöka trösta henne

Några foton från ikväll..