Nej nu kan jag inte sova längre.Hungrig och orolig som jag var kunde jag inte somna om. Hungern har jag gjort någonting åt, men oron är tyvärr fortfarande kvar. Oron över våran sjuka Lo, som hostar, nyser och för en stund sedan spydde ner hela sängen. Hatar att se henne så sjuk och ännu mera hjälplös. Känner på mig att det är mitt fel att hon blivit sjuk, jag som knappt varit hemma sista tiden utan åkt till öppna förskolor och träffat sjuka personer (men intalat mig att om man håller dem på lite avstånd så borde det inte hända något) som går omkring med hemska förkylningar. Stackars Lo, hoppas det inte håller i sig allt för länge. Gör så ont att se henne lida..
Ps: Idag är vårt lilla hjärta 2 månader gammal
0 kommentarer:
Skicka en kommentar