Falskt alarm ( känsliga läsare titta bort. Äckligt foto)

Som rubriken säger. Falskt alarm. Men saker och ting är definitivt på G!

Tidigare i morse, kl 10.15 för att vara exakt så stod jag i köket och ordnade med disken då det plötsligt var som om någon hällde vatten rätt ner i trosan på mig. Jag blev helt paff och fundersam då jag precis innan hade kissat. Jag rusade in på toaletten och tittade i trosan, det var som kiss, fast ljustbrunt/rosa. Jag torkade mig och det var lite lent/slemmigt på papperet. Jag bestämde mig då för att ringa in till Danderyds förlossning får råd och berätta vad som hänt. De gav mig då tipset att lägga hushållspapper i min trosa och vänta 1 ½ timma för att sedan ringa tillbaka om det fortsätter att läcka till lite då och då. Jag gjorde som de sa och 1 ½ timme senare kollade jag i trosan, och jovisst så var det hela hushållspapperet blött och lite brunt/rosa igen. Jag ringde då igen och hon jag pratade med tyckte jag borde åka in. Så jag och pojkvännen ringer och beställer en taxi och gör de sista förberedelserna i hemmet, som att bädda spjälsängen, bädda vår säng, ordna disken, och gå ut med soporna. Sen så bär det av till Danderyds förlossning, taxifärden gick hyfsat snabbt (ca 15 min) och smidigt. Väl fram så bemöts vi av ett lugnt väntrum och trevlig personal. De ber mig fylla i lite papper och sen tar det ett urinprov. Vi slår oss sedan ner i väntrummet någon minut eller två innan vi sen får komma in på ett rum och prata med en barnmorska. Barnmorskan bestämmer sig för att undersöka mig snabbt och sen så spänner hon fast remmar och grejs på min mage för att höra bebisens hjärta och hur h*n mår, vi får sedan ligga där i 25 minuter och bara vänta på resultatet av hur bebisen mådde. Sen när det är klart så ber hon mig att klä av mig naken och jag blir ombedd att sitta på en pappershandduk och hoppa samt fejk hosta i ca 20-30 minuter för att se om det rinner ur vatten. Hon lämnar oss i fred och sen sitter jag där, hoppar och fejk hostar för fulla muggar! När ca 30 minuter har gått kommer hon in igen, dock mycket mer stressad (då folk börjat strömma in i väntrummet) och tittar på papperet och i min binda och skickar sedan in mig/oss till läkaren för en större undersökning. Vi träffar läkaren, hon trycker hårdhänt på min mage och sedan gör hon en gynundersökning. Hon sticker in en grej som ser ut som ett skohorn och ut kommer massa av slemproppen, denna gång inte lika fin och genomskinlig som igår kväll utan klumpiga och blodiga bitar. Hon kallar in en barnmorska som skakar på min mage för att se om det kommer ut vatten, men nej det gjorde det inte. Sen är undersökningen äntligen klar och vi sitter kvar en stund och pratar med läkaren. Läkaren säger att vattnet som läkte i min trosa kan vara fostervattnet men hon är ganska säker på att det kanske var vattnet som sitter bakom slemproppen som gick, hon säger också att det är svårt att veta när förlossningen kommer att starta, kan hända i natt eller i morgon, eller till och med om en vecka från nu! Så vi blev hemskickade och ska bara avvakta nu och se vad som händer.
Spännande men så frustrerande att komma hem igen, utan vår bebis. Jag kände mig alldeles upprörd och känslosam, var tvungen att gråta en skvätt eller två. Känns lite som att vara tillbaka på ruta 1, men som min pojkvän säger så betyder ju detta att saker och ting är på G. Nu ska jag bara försöka att ta det lugnt, tänka positivt och vila mycket. Ska kasta mig in i duschen nu och duscha varmt, mollvärken kanske ger med sig lite då.

FÖRLÅT FÖR SUPER SKABBIGT FOTO!

Ja här är mina trosor. Så här såg det ut..

Ligger & lyssnar på bebisens hjärta.. Ny bäddad spjälsäng

Det enda som fattas är lilla hjärtat ♥