Förändringar & förväntningar

Min morgon började bra men sedan trappades mitt glada humör ner på grund utav jobbiga tankar som folk har matat in i mitt huvud den senaste tiden, både säkert medvetet och omedvetet. Trots att jag försöker att inte lyssna så är det ju svårt att hålla för öronen när negativa kommentarer regnar över mig. En negativ kommentar som just nu ekar i mitt huvud är något som mormor sa i helgen när folk påpekade att jag hade fått en fin och rund gravid mage, mormor sa då genast med en hög röst att det bara är jag som är fett och så försökte hon lite halvt förgäves att få mig att dra in magen. Dock blev jag så arg den här gången att jag faktiskt sa till henne för en gångs skull. Vissa anser ju att gamla människor ska få komma undan med såna kommentarer bara för att man är gammal och det bara är så man blir då, men man blir väl inte automatiskt elak och hänsynslös när man blir äldre? Jag hoppas jag aldrig blir så negativ och taskig när jag äldre. Min vikt har ju ändrats mycket de senaste 6 åren, upp & ner med vikten som en riktig proffs viktpendlare. När jag började högstadiet så började jag helt plötsligt att oroa mig för min vikt och började att skippa varje lunch, tillslut gick det så långt att lärarna var tvungna att sitta med mig när jag åt för att kontrollera att jag verkligen fick i mig maten som jag ljög om att jag faktiskt åt. Men när jag slutade högstadiet blev det raka motsatsen till att förlora vikt och jag började istället gå upp i vikt riktigt snabbt. Det var precis innan jag skulle börja gymnasiet (under sommaren) som jag helt plötsligt åt mer och rörde mig mindre. Kanske för att jag inte hade vänner att umgås med och för det mesta tillbringade mina lediga dagar instängd på rummet eller i sällskap med mina föräldrar framför tvn. Varje dag var då Fredags mys. När jag började gymnasiet var jag stor som ett hus, hade väl gått upp sådär 25-30 kg då och min vikt på ca 65 kg var som bortblåst! I gymnasiet kände jag mig som vanligt stor och ful och var ganska nere nästan dagligen, men som tur var hade jag hittat några fina vänner som jag tillbringade skoldagarna med. Det sista halvåret i gymnasiet innan studenten drabbades jag av depression och det gick så långt att jag inte ville leva och tillslut fick söka hjälp på St.Görans, deras lösning var att ge mig super starka sov tabletter så att jag kunde somna utan ångest, men de slutade jag efter ett tag med då jag alltid fick hallucinationer. Jag började dock ganska snabbt att må bättre och livsglädjen kom smått smygandes tillbaka. När jag hade tagit studenten så försökte några vänner desperat att få med mig ut och festa med dem. Ja så hände det, jag den blyga Emma började tillslut att gå ut med dem, oftast ikläd pösiga jeans och sneakers. I en början stod jag alltid i något hörn och såg på när alla andra dansade och flörtade med killar. Jag kunde inte dansa, och absolut inte kolla åt en killes håll utan att rodna. Jag vet inte vad som hände men helt plötsligt fick jag ju upp ögonen för både dans och killar och då förändrades hela min personlighet från blyg till översocial. Jag började då att gå ner i vikt med rasande fart, gömde till och med middagen i små påsar i min garderob i sovrummet hemma som jag sedan smugglade ner i min väska för att kasta i sopnedkastet. De flesta dagar levde jag nog bara på grönt te och vatten, ibland åt jag middag,men bara om mamma & pappa ville att vi skulle sitta samlade i köket och äta tillsammans. Jag förlorade vikten som jag tidigare gått upp på bara något år och kände mig mer självsäker än jag någonsin gjort. Killar började att få upp ögonen för mig och jag livnärde mig verkligen på alla fina komplimanger jag äntligen fick! Jag blev smått galen, festade och gjorde saker som jag knappt kan tala om än i dag. Som tur var jobbade jag på ett lager under en lång period på ca 2 år och det blev lite av min räddning, jag kunde lugnt gå i alla gångar där och filosofera. På jobbet hade jag min bästa vän som jag kunde dela mina tankar, min vardag och min helg med. Vi två kunde reflektera över helgens alla händelser och bearbeta eventuella bekymmer tillsammans. På jobbet älskade jag att dansa omkring med min Ipod öronen, lyssnade alltid på någon uppmuntrande och stärkande musik som gjorde mig glad eller starkare. På jobbet träffade jag också min nuvarande pojkvän/sambo och min stora kärlek Jonathan. Jag är så lycklig och ser fram emot vad framtiden har att bjuda på samt till vardagen tillsammans med vår lilla familj!
♥

Ps. Vet inte riktigt vad jag har skrivit om i detta inlägg men det var bara vad jag har gått och tänkt på idag. Bilden nedan är jag sommaren 2008, vikt ca 60-65 kg..