torsdag 4 februari 2010

1 graviditets testet

Den 3/1 2010 köpte jag det första graviditets testet då min mens var 10 dagar försenad. Kommer ihåg att jag var helt inställd på att det skulle visa inte gravid, men oj så fel jag hade. Jag hann knappt kissa på provstickan innan det visade ett fint blått streck och att jag var gravid. Jag kommer också ihåg att jag skrattade bort det hela lite, inte trodde på det och berättade det ganska så lättsamt till min pojkvän som blev mer chockad. Vi satte oss ner för att prata och det första han gjorde var att räkna ut sin ekonomi och fundera över större boende. Sedan tillbringade vi kvällen på typ varsitt håll, tysta. Vi har ju alltid pratat om att vi vill ha barn tillsammans, och faktiskt typ planerat att försöka bli gravida till Hösten/Vintern 2010, men att det skulle hända NU blev ju ändå en stor chock för oss båda. Det spelar nog ingen större roll hur mycket man pratar om att skaffa barn, eller när, för när det verkligen händer så blir man nog lika förvånad och chockad. Vi ska ha barn, det e ju hur stort som helst. Det största som händer i livet faktiskt. En individ man ska uppfostra, älska och ta hand om typ hela sitt liv. Man kommer ju alltid att vara föräldrar även när de flyttar hemifrån och inte längre bor hemma. Ja beskedet kom som en chock i början, men efter ytterligare 5 st graviditetstest som visade att jag var gravid kom glädjen och längtan! Såklart vissa dagar har man lite halvt ångest då negativa tankar tar över och man oroar sig för precis ALLT, men det visar bara att man bryr sig och att man verkligen vill göra det bästa för vår blivande lilla familj.

4 kommentarer:

Unknown sa...

Hej gumman! Åh vilka fina inlägg, du beskriver så bra känslan den där första tiden och alla tankarna...
wow vad tiden går fort, v. 10 liksom!! Själv som nyss nästan jag SJÄLV var där... shit.

Hahah tog ca 10 min att skriva detta, ammar Elliot nu för typ 4:e gången på en timme. Suck, min lille vampyr ;)
Hopppas du har en fin kväll! PUSS //TOVA
ps. Hm går tydligen bara kommentera här om man har Google- eller Blogger-konto, så därför står min pappas namn som avsändare :P

Mamma Emma sa...

Tack gumman!
Ja tiden går så snabbt,galet!
Haha ja jag undrade vem Jens kunde vara,lol men då vet jag om en Jens kommenterar igen så e det nog du ;)

Naw lilla Elliot så hungrig! :)

Puss!

Lalla sa...

Fint beskrivet Emma, känslan av berg och dalbana när det blåa-beskedet kom som ett brev på posten.

Ska bli spännande att följa din resa sötnos! kan passa på att lära mig en massa saker också.

PUSS :)

Mamma Emma sa...

Naw tack Luma!
Ja det kan du ;)
Puss

Skicka en kommentar