När fick du reda på att du var gravid? 2010-01-03 köpte jag första graviditets testet då min mens var 10 dagar försenad
Blev det en chock? Ja jag var ganska inställd på att jag inte skulle vara gravid
Hur gammal var du? 22 år
Hade du mycket halsbränna? Ja tyvärr
Spydde du mycket? I början av graviditeten så mådde jag mest illa hela tiden, men sen när jag kommit halvvägs i graviditeten så blev det mer att jag reagerade på olika lukter och då spydde.
Var det någon favoriträtt som ändrades? Nej inte som jag kommer på
Hade du mycket foglossning? Ja i slutet av graviditeten
Hade du sammandragningar? Nja?
Ditt sf mått som störst? 36
Har du fått bristningar? Ja, på sidan av magen (on my love handles) och några små och ljusare unders på magen
Trodde du att det var en pojke eller flicka? Hade ingen aning. Ändrade mig dagligen
Vad hoppades du på? Hoppades bara att han/hon skulle vara frisk och kry, men hade alltid drömt om en pojke. Nu i efterhand så kan jag inte tänka mig att vara mamma till någon annan en våran lilla flicka
Hade du mycket vätska i kroppen? Oh ja, mina fötter tex gick upp från storlek 38 till 40!
Hur mycket gick du upp i vikt? Ja, sammanlagt sisådär 25 kg
Hur ser du på graviditeten idag? Med en massa oro, spänning och förväntan!
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Så snabbt som möjlig såklart och med så lite smärtstillande som det bara går.
Gick du över tiden? Nej, hon var punktlig och kom på bf
När började din förlossning? Fick värkar natten till Söndagen kl 00.00 för att vara exakt. Sen avtog det lite av och till under några timmar. Tills runt kl 03.00 då min pojkvän började att klocka mina värkar som bara kom tätare och tätare och tillslut med 3 minuters mellanrum. Jag fick så ont tillslut att det var omöjligt att ligga kvar i sängen, så gick upp och vandrade omkring ute i vardagsrummet. Åt lite och försökte att hålla mig sysselsatt. Tillslut kom pojkvännen upp och höll mig sällskap, vi ringde till Danderyds förlossning och fick rådet att försöka vänta tills smärtan tog övertaget och blev olidligt att vara hemma. Jag och pojkvännen tänkte dock tanken att det kanske bara var falskt alarm och diskuterade om han ändå skulle åka iväg och jobba där tidigt på morgonen. Men ja vi fattade tillslut allvaret och förstod att smärtan var riktig och att det verkligen var på G så vi ringde efter en taxi där vi 7 tiden och åkte in till förlossningen. Ps: taxi färden var sjukt jobbig, satt och försökte andas igenom alla värkarna, det kändes som en evighet tills vi äntligen kom fram.
Hur lång tid tog det? Från när vi kom in på förlossningen så ca 8 timmar
Hur mycket var du öppen när ni kom in? 4 cm
Vad tyckte du var jobbigast? Värkarna var såklart mest smärtsamt men självaste krystandet var jobbigast för det kändes inte som om det skedde några framsteg (vilket det gjorde) liksom
Var du rädd för något? Ja under hela graviditeten (mest i slutet) så var jag väldigt orolig och rädd inför förlossningen men när det väl var dags så avtog rädslan och man blev liksom ett med smärtan. Det hela gick så snabbt. Trodde det skulle bli så mycket mer långdraget och jobbigare än vad det faktiskt var. Det här att föda barn, var självfallet jobbigt, men samtidigt väldigt lätt. Det bara gick utav sig själv tycker jag! Nu i efterhand vet jag inte varför jag oroade mig, om man ändå skulle ha vetat hur bra det skulle gå liksom. Men det är ju det som är grejen, såklart man är orolig när man aldrig tidigare varit med om en sådan stor sak som en förlossning, och att äntligen få träffa sitt efterlängtade barn. Och att bli en familj.
Grät du? Nej, men det blev några glädje tårar när hon kom ut och de la henne på min mage. Allt gick för fort tycker jag, önskar man kunde ha tryckt på någon paus & repeat knapp emellan åt, och bara stanna upp. Andas och uppleva det magiska om och om igen. Nästa gång blir det till att ta med film kameran igen, men då filma födelseloppet ;)
Skrek du? Ja, fast endast ett par gånger under samma starka värk innan det var dags att börja krysta.
Tog du nått smärtstillande? Jag är jätte sprut rädd och ville verkligen inte ha Epidural. Vet inte vad som hände, men jag gick frivilligt med på Epidural (som inte kändes alls!) som visade sig vara helt underbart då all smärta försvann ett bra tag! Tog också akupunktur (vilket jag inte rekommenderar. men kan kanske funka för någon annan) i fötter, händer och huvud. Blev också en hel del lustgas, vilket var min räddare i nöden, andades dock lite för mycket där ett tag och blev fnittrig och totalt borta i perioder. Blev också väldigt arg när jag inte fick andas in lustgas mellan värkarna.
Blev du sydd? Ja några stygn invärtes i slidan. Samt klitoris.
Dragen med sugklocka? Nej
Hur många var inne i förlossningsrummet? från kl 07.30 (då vi checkade in) till kl 14.30 så var det två st barnmorskor med oss i rummet. Sen slutade de sitt pass, precis innan jag skulle börja krysta och 4 st nya barnmorskor tog över, därav 1 praktikant (vilket var jobbigt då man hunnit bygga upp en relation med dem) liksom.
Hade du någon nära med dig? Ja min pojkvän som var helt underbar. Bästa stödet!
Hur stor var bebisen? 3620 & 50 cm
Blev det en pojke eller flicka? Flicka
Vad fick den heta? Lo
Hur ser du på förlossningen idag? Med saknad tro det eller ej. Allt är dock som en dimma just nu, kommer ihåg olika stadier under tiden där. Annars var jag ganska borta emellan åt. Man gick ju in i sin egen värld (bubbla) så att säga..
Var allting värt det? Ja.Ja.Ja. Och återigen, ja!
Ammar du? Ja, haft lite problem dock. Amning är inte så självklart och enkelt som man tidigare trott. Nu funkar dock amningen toppen.
Hur gammal är bebisen nu? 1 vecka och 23 minuter ;)
När kommer nästa barn? Någon gång i framtiden helt klart, men just nu är all fokus på Lo.
I taxin på väg till Danderyds förlossning
Barnmorskorna som hjälpte Lo till världen ♥
PS: Pojkvännen filmade en liten snutt också när jag ligger och flåsar mig igenom värkar, men det bjuder jag inte på!
